....är lite annars än vad man minns att man själv var. Hon som var och provade Leo tyckte nog att han var helt okej att ha som medryttarhäst, men icke att hon ville hjälpa till med det preaktiska. "Nej, jag vill bara rida." Så det blev ignet med det.
I dag ska jag rida med Jenny, få se var, det är ju så trist väder. Och mitt regntäcke verkar ha försvunnit. Rätt så typiskt. Hittar jag det inte i kväll blir jag galen.
2 kommentarer:
Ja men det är verkligen helt hopplöst det där! När jag hängde i stallet så jobbade man ju ihjäl sig bara för att kanske, förhoppningsvis få lite belöning och den stora äran att sitta upp...
Ja men precis. Bara att få borsta en häst gjorde en lycklig.
Skicka en kommentar